poeter

tåren rann längs kinden
dom fördömda ska glömmas
blicken som gavs var det sista dom skulle se
aldrig mer skulle en rörelse som hennes kännas
allt skulle bara glömmas
ensam stod han i en ring av eld och kyla
allt var för nära för att fortfarnade vara tydligt
allt han ville var att slippa vara ensam
slippa vara ensam och kunna berättta

med ett andetag blev hans liv ett med vinden
äntligen skulle han få se hur världen på andra sidan såg ut
han försvann med ett leende på läpparna
och för att visa dom som brydde sig att han fortfarande fanns
lät han skapa den underbara sommarvinden