poeter

Det var på aftonbladet.se där det handlade om en liten pojke.

Pojken hade halva sitt liv kämpat emot sin cancer.

Till slut gick hans största önskan igenon, vilken var att "gifta" sig

med sin jämngamla kompis.

Dagen efter somnade han in.

Dom sista orden till sin mamma blev: "Mamma, jag är redo att gå vidare nu."

Det spelar ingen roll hur många gånger det går mellan varje gång.

En sandad gång är alltid en sandadgång!

Direkt man blinkar är man tillbaka där man trodde att man inte längre var..

Galet.

Men jag tror att min verklighet ser ut så, och att alla har vant sig vid tanken.

Synd och sorgligt.

Enligt mig.

Meeen, som sagt var, på något sätt får jag reda på om jag har fel eller inte.

Förmodligen inte ifrån den personen som tyckte något, men på något sätt så.

GOD NATT.

Inspirationen tryter verkligen.

Inte ens mina vardagliga tankar ger mig just nu kreativitet.

Det känns som om något drastiskt måste ske.

Jag är villig att ta den chansen..

DO IT. DO IT NOW!!

Människor måste vara dummaste som finns på den här jorden.

Det är galet att så många har såna problem med att vara ärliga.

Eller bara säga vad man tycker..

Många hoppas på det bästa. 

Vilket är att man får reda på saker ryktesväg, så man slipper ta saken i egna händer.

MEN, f r o m sköljer jag mina händer..

TA KONSEKVENSERNA AV ERA HANDLINGAR.

(och ja, jag vet att hela den här texten strider mot sig själv)

Men det får jag säkert höra av någon, som tycker något som sa något om det.