poeter

Shit.

Nu är det en vecka kvar tills jag slutar på Lapporten Sport & Fritid.
Det känns väldigt konstigt och ganska förvirrande.
Jag vet inte alls vad som händer sen, eller vart jag är om två månader.

Men jag tror jag har en liten aning om vad jag vill och kanske vart jag vill vara..

Abisko är vackert.
Dock är det inte platsen i sig jag kommer sakna lika mycket som jag kommer sakna annat.
Valet att åka hit var nog det bästa jag har gjort, både arbetsmässigt och psykiskt.
Klart det har varit jobbiga stunder och dagar där man bara vill sätta sig på första flyg hem,
men nu, när det är snart är över och med facit i hand, helt klart det bästa jag har gjort.

Och du, min stenätande vän..
Jag ska skicka upp en påse smågrus till dig!

Peace out niggha.

Jag har två saker (som jag kan komma på nu) kvar att göra här:
Lapporten
Trollsjön

Lapporten:
Jag bor 3 timmars vandring ifrån detta underbara naturverk, men har ännu inte varit där.
Wtf liksom. Det är ett måste som snart blir verklighet! Hoppas jag..

Trollsjön:
Europas skiktklaraste sjö. Ett siktdjupå 37 meter.
Det är ganska fantastiskt..
Dit är det en dagstur från parkeringen, så det ska inte vara nå problem!
Gäller bara att styra upp bil, så man kommer till parkeringen..
(Parkering = Grus där man kan vända med bilen)
Isen låg där till mitten av juli i år! Det är häftigt..

Påväg hem avverkas även Kebnekaise!
Om vädergudarna tillåter det!
Tydligen så snöade det där för ett par dagar sen..
Ska bli spännande.

Meeen om inte annat syns vi snart hemma..
Hur kul det nu blir återstår att se!

XoXo

To see the  mornin' light on your breast
Just feel your hand on my chest
That feeling, that's the best
What we got can't be judge by the rest
Vi borde köpa en häst
Eller något annat som roar allra mest
Jag är osäker på mig själv
Är jag någon i ditt hjärta
Eller som för fiskaren ännu en spätta

Äh, den här texten var nog inte det rätta.

Nu är det klart.
Om 26 dagar börjar min färd tillbaka till hembyn.
ENSAM!
Jag ska ta mig över toppar och genom dalar.
ENSAM!

Det ska bli ett förbannat spännade test att fjällvandra solo.
Visst, jag har all utrustning och kunskap..
Men det är första gången ensam.
Klart det är lite pirrigt.
Eller, för mig är det klart att det är pirrigt iallafall..

Och då är vi inne i september..
Jag hoppas hösten har nått sig uppåt då,
så alla dalar verkligen exploderar i färger.

Har jag inte fått lappsjukan innan dess kommer jag garanterat
att få den under fyra dagars ensamhet mitt i ingenstans.
Spännande.

Jag är en jävla clown
Någon som här bara för att roa dig
Men snart är showen över
Pga av bristande intresse stänger vi.

Jävla fan i helvete.
Det är alltid, alltid något som ska krångla.
Är det inte det ena så är det fanimig det andra.
Snart är bristningsgränsen nådd.

You say that you will leave him, that you dont need him.

En vecka efter att jag har kommit hem så vet jag att jag kommer sitta
och drömma tillbaka.. FUCK.
Vad ska jag hem och drömma för när jag kan vara där det händer..
Men egentligen, vad är det som händer..