poeter

Hon var
Stolt
På topp
Älskad
Men aldrig hade hon kännt sig så ensam
Självklart visste hon att det var bara att plocka fram telefonen
Vem hon än ringde skulle genast komma och hålla henne sällskap
Men vad betydde sällskapet
Det var för henne bara ytterliggare en person att roa
Hon fick skratta
Hon fick sällskap
Hon fick rast i vardagen
Men det var bara en person för att glömma bort kylan
Det hon verkligen ville ha fanns inte där
Värmen
Lyckan
Framför allt,
Lyckan
Hon var älskad
Aboslut
Ingen fråga ställd där
Men att vara älskad och att vara älskad
Hon ville inte längre vara älskad
Hon ville vara älskad
Skakandes på huvudet vaknade hon till
Där satt hon i ett rum
Omgiven av vänner

Men aldrig hade hon kännt sig så ensam