poeter

jag har en flaska fylld med läsk.
jag är bara sugen då och då,
så jag öppnar den med jämna mellanrum.
för varje öppning kommer det ut mer och mer kolsyra.
jag vet att det räcker länge då, men efter en tid är den äcklig och värdelös.



jag har en flaska fylld med läsk.
jag vill dricka hela på en gång.
jag öppnar den och all kolsyra försvinner direkt,
för jag anstränger mig inte att sätta på korken igen.
jag trodde ju att jag ville ha allt på en gång.
men så var det inte.
jag drack en gång och nu är den äcklig och värdelös.



jag har två flaskor med läsk.
den ena är jag bara sugen på då och då.
så jag öppnar den med jämna mellanrum.
för varje öppning kommer det ut mer och mer kolsyra.
jag vet att det räcker länge då, och när den är slut vet
jag att jag kan alltid vända mig till den andra flaskan med läsk.
den andra flaskan med läsk har jag aldrig riktigt öppnat,
för jag kommer alltid på att jag har ju inte druckit upp min första läsk än.

Jag har nog ingen medveten tanke bakom det här..
Men när man läser det kan man tolka det på sjukt många olika sätt!
Jag har själv funderat över just den här texten.
Den är spännande, för den har väldigt många sidor.
Och det är bra för då kan alla tolka den på sitt sätt!