Jag och min penna känner vinden.

För varje våg som slår in emot land kommer ännu en vind.
En vind fylld med histora och liv.

Det står en kvinna på stranden.
Hon tar emot  vinden med öppna armar.
Med djupa andetag blir historian en del av henne.
Hon vänder om för att försvinna, aldrig får världen reda på vindens historia.

Än idag är det folk som kommer till havets början för att se oändligheten.
För att kunna andas in den ljuva vinden som följer vågorna in.
Vinden kommer för all tid att fortsätta strömma in.
För all tid, tills den dagen kommer då någon kommer och förstår sig på den.
All olycka, alla smärta och all orättvisa den har sett.
Någon som kan berätta om hur det står till i andra delar av världen.

Varje gång du känner vinden vina i dina kläder, tänk till.
Havet är vackert och vinden känns frisk.
Men allt är inte alltid vad det ser ut att vara och gå inte alltid på den där särskillda känslan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback